micahan

Jag har hittat en ny blogg därute, som jag vill rekommendera:

http://mpss.blogg.se

Dom finns där ute, och utan förvarning kommer dom utrusande och gormar om att odjuret har förorenat deras häck eller, Gud förbjude, deras postlåda. Senast idag hade jag en dust med den rabiataste av dem alla. En dam på granngatan som tydligen inte har så många hobbies...

När jag hade gått förbi på trottoaren utanför så kom hon utskrikande igen. Då hade odjuret kissat på hennes häck. För en gångs skull så blev jag lite förbannad och sa att nu fick hon väl ändå ge sig. Trottoaren är inte hennes. Men hennes argument var att hunden pinkade på hennes häck och att det var äckligt att rensa där hunden varit. Trots att jag var så arg vände jag ryggen åt henne, tog på lurarna igen och gick. Medan hon fortsatte att gorma.

Vad ska jag göra? Byta trottoar när jag går förbi eller fortsätta att gödsla hennes häck. Goda råd önskas! Medan jag fortfarande var arg så funderade jag på att smyga dit någon mörk kväll och plantera några av våra tistlar och maskrosor.

Så var det midsommar igen, och för en gångs skull ett riktigt midsommarväder. Vi bestämde oss för att vi skulle grilla. Frun lade kycklingfiléerna i en kryddblandning för att den skulle dra åt sig mycket smak. Dagen till ära hade hon dessutom tagit fram den fina röding som jag med stolthet hade dragit upp ur Landösjön i våras. Nu preparerades den med färska örter, såsom dill, persilja och diverse goda kryddor på bästa James Olivermanér. Nu halstrade vi fisken i vår nya kolgrill.

Det blev en verklig festmåltid. Vi började med sill, nypotatis och nubbe. Sånginsatserna var inte så vackra men i gengäld ganska korta… Dags för kvällens huvudnummer. Kycklingen på bordet, men vart var fisken? 

Efter några förvirrade ögonblick upptäckte vi att vår mest matfriske familjemedlem låg under bordet och mumsade på örtkryddad fjällröding. Efter ett rytande från familjefadern försvann Frantz  Jaeger Johansson i ett huj ut på gräsmatta. Jag lyfte upp de två små återstående styckena av festmåltiden och gav till den inte alldeles glada gourméfrun. 

Det var i alla fall gott, det lilla….

Karin har Köpt sig en bil. Jag provsatt den igår och den verkar ok, förutom att den kanske är för liten för Karin.

"Ohh, just 20 years, and so big."       lol

Hittade en kul grej härom dagen. Kanske du har sett den, men jag chansar.




Om du inte kan läsa ovanstående betyder det att du inte är en Kines.  Rör vid dina yttre ögonvrån med dina fingrar och dra ut de till sidorna.... så att du får sneda ögon .... precis som en person med kinesisk påbra. Och testa med att läsa texten igen......

Förra helgen var jag till Hammerdal på en grabbhelg som var kul. Du vet, man har vissa förväntningar på att det ska bli bra, och så blir det ännu bättre. Det var medan vädret fortfarande var alldeles suveränt, och vi satt nere vid Hammerdalssjön och njöt av livet. Det var mina polare U och J som jag tidigare bloggat om samt en ny stjärna P.

Jag måste säga att P är en märklig bekantskap, fast på ett positivt sätt. Från början oerhört forcerad och nervös. Pratade oavbrutet hela resan till H-dal. Kompisen J:s fru hade markerat sina åsikter om P genom att säga att ”han kommer inte över tröskeln i vårt hus”. Spännande, tänkte jag. När vi kom fram till H-dal så var det roligt att se hur artiga dom var med varandra.

P: - Men vad fin du är i håret, har du färgat det?
S: - Ja, det var ett tag sedan. Är det bra med dig?
Osv

Vi badade i sjön, och sen grillade vi på utegrillen och körde en musik-quiz. Framåt elva på kvällen kom kortleken fram och sen spelade vi poker mest hela natten. J och P hade inte spelat tidigare, och det innebar såklart att det var dom som vann. Som det ska vara.

Vi fick några lugna timmar frampå morgonen som vi ägnade åt att applådera myggen i stugan. Jag misstänker att dom kom in via skorstenen.

Jag tror att den som ändå uppskattade helgen mest var P, eftersom han har en jobbig period med en ex som inte har hanterat honom så schysst. (ett s k understatement!!)

Jag har försvunnit ett tag och har flera oskrivna bloggar. Idag får du nöja dig med denna lite udda nyhetsuppläsning från ekoredaktionen en eftermiddag nån gång 1991. Jag undrar om det är nåt fel på mig, men jag skrattar så jag gråter varje gång. Äkta hälften säger, "tja, så där" Mycke nöje!!

I fredags var jag på ett möte på jobbet där vi bl a pratade om intern kontroll. Sånt där som att det inte ska gå att lura företaget på pengar eller på annat sätt narras. Ibland kan det av misstag ändå bli fel och våran redovisningschef hade ett mycket färskt exempel.

Det var en av "mina" enhetschefer som skulle betala ut ett belopp till ett företag som fungerar som underleverantör åt aktuell avdelning. Han godkände vad han trodde var 250 000 kronor men som visade sig vara tusen gånger så mycket, dvs 250 miljoner kronor. Glad i hågen skickade han fakturan vidare till sin assistent (som faktiskt också är hans dotter!! (vi håller det inom familjen)). Lika glad i hågen godkände hon utbetalningen efter att förstås ha kontrollerat noga så som det står i hennes instruktioner. När sen slantarna skulle betalas ut från centrala ekonomiavdelningen så tog det stopp. Det fanns inte nog med pengar på kontot.

Fantastiskt!! Hur kunde det gå till? Jo fakturan hade skannats in maskinellt av det skanningföretag vi anlitar. Dom hade tagit med nollorna som avsåg ören. Fast då skulle det ju bara bli 25 miljoner tänker du förstås nu. Fast då hade skannerprogrammet även tagit med ramen och gjort en etta av den. Alltså en utbetalning på 250 000 001 kronor!

Och så dagens citat:

Motion är strunt. Är du frisk så behöver du den inte och är du sjuk så bör du undvika den

Svaret på vem som jag citerade i förra inlägget var ingen mindre än Albert Einstein